Naomi Mandisa Nel bor i Kapstaden och har ett vanligt jobb på dagarna men har ett ovanligt extraknäck. Hon mördar folk. Hon är inte egentligen yrkesmördare eftersom hon inte tar betalt för sina mord. För det mesta. Hennes offer är istället sådana som har slingrat sig fria från rättvisan genom makt eller pengar, oftast både och. Det är inte sällan så som det sydafrikanska rättssystemet fungerar. Det kan vara personer som våldtagit och mördat kvinnor, men där vittnen helt plötsligt försvinner. Människosmugglare som säljer små barn. Och liknande. Avskyvärda personer. Hon gör det som rättsapparaten inte klarat av men som borde göras. Naomi är före detta elitmilitär, prickskytt och utför sitt värv tillsammans med sin barndomsvän Anthony som är åklagare och kan alla vägar, lagliga som olagliga, in och ut i rättssystemen.
Men utöver sitt lite mer banala dagtidsjobb (och sina mordprojekt) gör hon också speciella uppdrag åt general Barker. Barker har ett besvärligt uppdrag på sin agenda. 40 skolflickor har rövats bort i Moçambique. Det är gerillan Machado som tagit dem och håller dem fångna. Machado är en välfinansierad grupp som planerar att störta flera länders regeringar och skapa en islamisk stat, rättrådig. Några av flickorna har sålts. Andra har dödats när de försökt fly eller när de uppförde sig respektlöst, ibland dödade på de mest gruvliga sätt och upphängda på staketet som omger lägret ”androm till ve och varnagel”. Några har gifts bort till officerare i rebellgruppen. En av flickorna är dotter till Moçabiques finansminister. General Barker har fått i uppdrag att frita flickorna. Man har fått vad man tror är tillförlitlig information om var flickorna hålls fångna och ska få hjälp av Moçabiques armé. Men det brådskar. Men vet att flickorna snart kommer att flyttas över gränsen till Zimbabwe och då kommer de att bli onåbara. Barker samlar ihop en liten grupp elitsoldater, däribland Naomi, för att snabbt ta sig in till rebelllägret och sedan ut med flickorna. Man vet att man har nio timmar på sig för att utföra aktionen, nio timmar som större delen av deras försvar är på marsch och lägret därmed försvagat. Snabbt in och snabbt ut. Men den information man fått visar sig inte riktigt tillförlitlig och det finns uppenbarligen läckor som skvallrar till rebellerna. Inget går som planerat.
”Nine Hours” är Lukhanyo Sikwebus debutbok. Han är manusförfattare, fotograf och filmproducent så att skapa historier är inte nytt för honom. Hans filmbakgrund kan man känna av i boken, med många actionscener som säkert kan fungera bra på film. Det är kanske också det som gör att historien i boken känns lite väl lättvindigt uppbyggd och kanske inte alls riktigt trovärdig. Kanske lite väl lätt (för vissa) att överleva skottdrama. Men å andra sidan vet jag inte så mycket om hemliga militära extraktionsaktioner. Det är en bok fylld av tempo, allt går snabbt, allt med precision.
Det som gör boken lite extra relevant och intressant att läsa är att i grund och botten finns det mycket sanning och verklighet i det som berättas, både om det som händer i Sydafrika och i resten av södra Afrika (Moçambique, Zimbabwe…). Det finns rebeller av alla sorter, ofta extremt grymma. Boko Haram är kanske de mest kända. Det som beskrivs händer. Skolbarn som kidnappas, säljs, görs till barnsoldater, mördas… Så det är en relevant bok som beskriver ett värkligt elände, verkliga problem (därav fyra stjärnor istället för tre). Man kanske borde önska att det funnes fler talanger som Naomi Mandisa Nel? En bok fylld av action och tempo, ibland lite väl lättköpt, men också fylld av en del ganska grymma scener, rebellerna är inga snälla människor, så kanske att konsumeras med viss försiktighet.
(ISBN 978-0-7957-1040-7)
