Flera unga kvinnor har försvunnit på senare tid i Norfolk. Ivor March döms för mordet på två dessa unga kvinnor. De har hittats nedgrävda på tomten hos hans flickvän med massor av DNA och andra spår från honom. Men han har hela tiden hävdat sin oskuld. Och fler andra kvinnor saknas fortfarande. Alla visar sig ha en koppling till ett konstnärligt ”retreat” ute på landet där March en gång bodde.
Men March hävdar alltså sin oskuld. Men han lovar att berätta var två av de andra kvinnorna ligger begravda, om uppgrävningen görs av den berömd forensiske arkeologen Ruth Galloway. Vare sig polisen eller Galloway förstår varför han vill avslöja detta eftersom han fortfarande säger sig vara oskyldig. När de gräver på platsen hittar de inte två lik utan tre. Och strax därefter sker ytterligare ett mord på en ung kvinna, i samma mönster. Medan March sitter i fängelse. Är det en imitatör, eller är March faktiskt oskyldig?
Irrbloss är den tolfte delen i Elly Griffiths serie om Ruth Galoway och polisen i Norfolk. Det är en deckare i klassisk brittisks polisutredningsstil. Det är bra underhållning men när man ”kommer in från sidan” i en lång serie av böcker så blir det mycket som är konstigt. Boken är full av referenser som man inte alls förstår om man inte läst de tidigare. Relationerna mellan huvudpersonerna (Ruth, poliserna och alla kring dem) är också mycket märkliga, och svåra att förstå eller kanske snarare, verkar inte särskilt trovärdiga. Liksom hela historien om March där man undrar över varför han väljer att göra som han gör. Vad som ytterligare förvärrar det hela är att översättningen från engelska till svenska är mycket dålig. Man irriterar sig hela tiden på det konstiga svenska språket fullt av direktöversatta engelska fraser som inte fungerar på svenska.
Men i det stora hela, en lättläst lättviktare för den som är förtjust i engelska ”police procedurals”. För mig räcker det dock med denna Giffith-roman.
(ISBN 978-9137-15684-2)
