Två ungdomar söker en avskild plats för lite romantik och beger sig till ett nedlagt mentalsjukhus. Men de gör en oväntad upptäckt. De hittar ett lik inmurat i en vägg. Romantiken tar snabbt slut och istället återupplivas en utredning om ett drygt trettio år gammalt försvinnande. Mord? 1987 försvann två av patienterna på avdelningen, en ung man och en ung kvinna. Man förmodade allmänt att det var den unga mannen från en fattig familj som hade rövat bort och antagligen mördat den unga kvinnan från en (tvärt om) mycket förmögen och prominent familj. Är liket i väggen en av dem? Har man hittat den unga kvinnans kropp? Men nej.
Järnblomma är den andra, fristående boken om poliserna Fredrika Storm och Henry Calment i Lund. Det är en märklig och tragisk historia som i själva verket hände för länge sedan och där de flesta inblandade inte längre finns kvar. Det är också en historia om hur man förr (förr?) hanterade mer eller mindre avvikande människor eller barn som inte uppför sig som de bör. Men det är en av dessa böcker där man får vänta länge på att något ska hända. Visserligen är det ett uppenbart mord alldeles i början av boken, men sedan blir det många sidor med utredning, utredning, utredning som inte leder någon vart under lång tid. Tills framåt slutet när det hettar till. Förvisso en fyndig historia som kanske har några drag av trovärdighet – kanske kunde det ha hänt? – men som missar lite av första ledet i epitetet spänningsroman. Och som i vissa delar är lite märklig. T.ex. kan man verkligen mura in en person bakom en ny vägg på ett aktivt sjukhus utan att någon märker något? Det var god underhållning men definitivt ingen sidvändare.
(ISBN 978-91-8066-122-5)
