En ung kvinna hittas död i en sjö i en park i Köpenhamn. Hon ska just ta studenten. Hon är naken. Hon var medvetslös när hon kastades i vattnet och dog av drunkning. Polisen hittar inga direkta spår av våldtäkt, men misstänker att det var vad som hänt i parkens dunkel den natten. Ett litet DNA-spår finns på flickans studentmössa.
Poliskommissarie Axel Steen får hand om fallet. Men inget går i lås. Ingen gärningsman. Steen vägrar att ge upp men efter att lång tid gått tvingas polisledningen att ta bort honom från fallet. Under tiden har hans fixering vid fallet fått hans äktenskap att gå i kras.
Fyra år senare kopplas Steen in på ett brutalt våldtäktsfall där samma DNA dyker upp. Ska Axel Steen nu äntligen lyckas hitta den som mördade den unga kvinnan?
Jesper Stein är en dansk journalist och författare som haft stor framgång med sin serie om poliskommissarie Axel Steen. Hans första bok i serien hette Oro och var en mycket bra deckardebut, en läs absolut (dock inte recenserad här, läste den för länge sedan).
”Bye, bye blackbird” är den andra boken i serien. Det är en mycket skickligt hopsydd deckarhistoria med många oväntade vändningar. Från första början kastas man in i historien som utvecklas i takt med att flera nya – och gamla – brott dyker upp.
En förvisso mycket läsvärd bok men som tappar i poäng av några olika orsaker. Till att börja med är Axel Steen en urbota otrevlig person, och en som verkar vara tämligen oförmögen att ta minsta hänsyn till andra. Det blir lite för mycket ”skitstövel” av personligheten. Dessutom fylls hans liv – och boken – upp allt för mycket av alkohol och drogbruk och mekaniskt okänsligt sex.
Är det så att jag inte förstår mig på Danmark, eller är det lite överkarikerat i personlighetsbeskrivningen? Plus en upplösning som jag tycker var lite lättköpt. Trots det så är boken mycket läsvärd, men det stannar vid läs. För mig blir det åtminstone en bok till.
