Jana Berzelius är en ung och mycket framgångsrik åklagare i Norrköping. Hon får ta hand om en polisutredning som handlar om ett mord och ett bortrövande. Pappan i familjen gjorde en snabb tur till livsmedelsbutiken för att fylla på förrådet. När han står i kassan och ska betala ringer den unga sonen. Han är livrädd. Någon okänd man har tagit sig in i huset. När pappan kommer hem ligger hans hustru död på hallgolvet och sonen är försvunnen. Men polisen hittar inte tillstymmelsen till spår. Trots pappans förtvivlan är polisen och åklagaren övertygade om att han inte berättar allt han vet.
Ungefär samtidigt har polisen fått ”tillbaks” en terrorist, Danilo, som varit på rymmen. Han låg i koma på ett sjukhus, under polisbevakning. Men vaknade plötsligt upp och rymde. Men han fångades in igen i Polen och har skickats tillbaks. Utredningen leds av Åklagare Per Åström. Men Danilo vägra att säga ett ord. Bortsett från en sak, han kräver att få tala med Jana Berzelius.
”Pappas pojke” är Emilie Schepps fjärde bok i serien om Jana Berzelius. Schepp har en stor talang för att skriva. Språket är levande och dialogen i det stora hela trovärdig. Det som brister är grundvalarna.
Hela historien blir absurt osannolik. Jana Berselius är visserligen idag åklagare, men som barn blev hon bortrövad och utbildar till barnsoldat. Hon har mördat massor av personer innan hon blev etablerad i Sverige. Ett förflutet som hon lyckats dölja för alla. Danilo var hennes ”kollega”, likaså bortrövad och skolad till barnsoldat och mördare. Berzelius adoptivfar är pensionerad riksåklagare, ett stort namn i Svenskt rättsväsen. Men han var också ledare för ett gigantiskt gangstersyndikat och mycket väl medveten om Janas bakgrund.
Eländet fortsätter. Danilo sitter på ett högsäkerhetsfängelse under det att utredningen fortsätter. En av de kvinnliga fångvaktarna blir upp över öronen förälskad i Danilo första gången hon kommer in i hans cell – något som hon är förbjuden at göra – när han brutalt tar henne på brösten och könet… En av poliserna som utreder det andra brottet, mordet och bortrövande, är så övertygad om att det är pappan som är skyldig så hon vägrar att ens överväga något alternativ. Jana själv, åklagaren, spenderar tid på en svartklubb som sysslar med våldssport, antagligen mixed marshal arts, MMA, men utan skydd, och är på väg att slå ihjäl sin motståndare, om inte ett gäng åskådare hade ingripit. Danilo, från sin fängelsecell arrangerar ett mordförsök på åklagaren Åström för att komma till Jana. Och så vidare. Tröttsamt. Absurt. Överdrivet till orimlighet.
Efter att jag läst förra boken i Emelie Schepps serie, Prio ett, som var måttligt intressant, sa jag att jag skulle ge serien en chans till. Nu har jag gjort det med Emelie Schepps ”Pappas pojke”. Jag slutade läsa den tramsiga boken efter hälften. Med andra ord, för mig en klar läs inte. Nu blir det inga fler böcker i den serien.
(ISBN 9789150932843)
2 Responses
Tänk att då är det inte bara jag… läste 3 av böckerna men insåg även jag absurditeten .. även alla upprepningar i varenda ny bok ges långa utläggningar ombudet förflutna Upprepningar i det oändliga Har några kvar men har slutat köpa de nya Kan inte låta bli att undra lite hur de blivit så upphaussade
Tänkte lite samma sak: hur kan alla tycka de är så fantastiska? 😉