Axel Steen är polis i Köpenhamn. En mycket skicklig polis som klarat ut många grova brott. Men han är på god väg att falla ner i Köpenhamns träsk själv. Han använder mer och mer droger, super allt mer intensivt. Försummar sin f.d. hustru (nu gift med en åklagare) och sin älskade dotter.
Steens chef Jens Jessen har fått ett tips om att polisen är infiltrerad av en tjallare – mullvad – som arbetar för den ryska maffian. En tänkbar tjallare på listan är Steen själv, men Jessen väljer att lita på honom och istället be honom att i största hemlighet försöka få fram vem som är den som har infiltrerat polisen.
Under sin utredning blir Steen inblandad i en härja med prostitution och droger som allt snabbare drar ner honom mot botten. På vägen ner lurar danska maffian in honom i en komprometterande situation så att han tvingas att arbeta för dem. Kommer han att landa med ett brak på botten, eller finns det någon väg upp?
Solo är Jesper Steins tredje bok om Axel Steen. Boken är mycket välskriven och i ett högt tempo. Den första boken tyckte jag var förnämligt läsbar. Den andra var jag mera tveksam till. Det var för mycket billigt sex och frikostiga droger. Och den tredje boken, Solo, fortsätter i samma riktning. Det blir ännu mer billigt känslolöst sex, mer av droger och missbruk, mer känslomässigt misshandlande av omgivningen, mer meningslösheter. Jag tror att Jesper Stein skulle kunna vara en förnämligt bra författare (första boken visade ju det) om han bara valde att inte skriva på detta sätt. Det är inte ens noir, utan gånget till överdrift. Men han är en skicklig författare så det blir ändå ett knappt läs.
(ISBN 978-91-7795-122-3)
