Ragnhild Pekkari tycker att livet är slut. Eller snarare utan mening. Hon har gått i pension från sitt arbete som sjuksköterska och lever ett ensamt liv. Hon har bestämt sig för att sätta punkt, ta en lång skogspromenad i det norrländska vinterlandskapet till ”Isbron”, där hon helt enkelt tänker hoppa i och flyta ut i oändligheten.
Men på vägen dit får hon ett telefonsamtal från lanthandlaren i byn där hennes bror Henry bor. Henry har inte kommet till lanthandeln på tre veckor och mannen, butiksinnehavaren, undrar om det är något fel. Har han kanske gått och dött? Ragnhild har inte haft kontakt med sin försupne och eländige bror på trettio år. Och vill egentligen inte ha det nu heller. Men Ragnhild bestämmer sig ändå för att ta sig till föräldrahemmet. Och visst är det så. Där ligger Henry död i soffan. Och i frysboxen ligger en annan man död. Död och frusen sedan trettio år tillbaks. De två dödsfallen blir upptakten till en lång och intrikat familjehistoria.
”Fädernas missgärningar” presenteras som Åsa Larssons sista bok om åklagaren Rebecka Martinsson. Det är inte uppenbart varför det skulle vara så. Och kanske är det synd. (Det är ju också möjligt att det inte blir så, att historien trots allt fortsätter. Boken blev vald till årets bästa kriminalroman 2021 av Svenska Deckarakademin.) Det var faktiskt en utmärkt bok. Historien utspelar sig i kallaste Norrland.
Mycket av storheten i denna mångsidiga bok (bokstavligt mångsidig, 558 stycken) bygger på Åsa Larssons talang för att beskriva miljöerna och personerna. Och att skriva med ett språk som fick mig att återupptäcka uttryck på svenska som jag glömt bort men som var så genuint svenska. En mycket välskriven bok. Hon har också en stor talang för att beskriva familjerelationerna och hur tiden ibland rinner ifrån en. Jag kan dessutom inte låta bli att undra hur hon har skaffat sig en så fantastisk insikt i boxningsvärlden (som spelar en ganska viktig biroll i historien).
Boken bygger egentligen inte så mycket på sin kriminalhistoria, så det är kanske inte som ”deckare” den får höga poäng. (Speciellt som ”deckardelen” av boken rinner ut i ett slut på ett sätt som jag inte tycker om alls.) Istället är det miljöerna, personerna och Norrland som är de ledande ljusen. Man kan undra lite över en del aspekter, till exempel framgångsrika advokaters talang för att supa sig helt redlösa och slåss (gör man så i Sverige idag?), eller de kanske lite onödiga sexscenerna (säkert roliga för deltagarna men lite perifera för läsaren). Men det kanske hör till traditionen i svenska kriminalromaner, sex och superier. I vilket fall en mycket läsvärd bok trots sina många sidor.
(ISBN 978-91-0-019961-6)
