Nurit Iscar är en före detta mycket framgångsrik författare. Före detta framgångsrik eftersom hennes senaste bok, för tre år sedan, fick totalt nedgörande kritik i en av Argentinas största och mest inflytelserika tidningar, El Tribuno. Före detta författare därför att hon sedan den floppen och besvikelsen inte skrivit något eget alls. Numera försörjer hon sig på att vara spökskrivare åt egocentriska storheter som vill ha självbiografier.
En känd företagsledare hittas död i sitt hem i en exklusiv ”gated community” i Buenos Aires förorter. Det är givetvis en stor nyhet så El Tribuno skickar dit sin brottsreporter. Olyckligtvis är han en nyanställd internetfixerad ung man. Den tidigare brottsreportern, Jamie Brena, har blivit relegerad till att skriva kändishistorier i tidningen. Han tillhör den gamla stammen av journalister, som kommer ihåg doften av trycksvärta, slamret av skrivmaskiner och den tynga tobaksröken på nyhetsredaktionen. Som det var förr. Han kan inte med den nya spolingen som fått ta över hans jobb. Han kallar honom ”The Crime Boy”, för att slippa uttala namnet.
Men chefredaktören vill ha två vinklingar på dödsfallet, dels nyhetsrapportering från The Crime Boy, men också mer spekulativ litterär – inte nödvändigtvis faktabaserad – rapportering. Så han vänder sig till sin före detta älskarinna, Nurit Iscar och får henne att acceptera att skriva om det mystiska dödsfallet.
”Mystiska” därför att det ser ut som om det är ett självmord som liknar hans hustrus dödsfall några år tidigare. Han var misstänkt för att ha mördat sin hustru men blev aldrig fälld. Nu ser det ut som om han kanske kan ha tagit sitt eget liv, precis på samma sätt som han mördade sin hustru. Men det finns saker som gör det mer mystiskt, mindre självklart självmord. Inte minst några andra dödsfall i hans bekantskapskrets. Vad är det som händer?
Claudia Piñero är en framgångsrik argentinsk författare, med ett flertal böcker bakom sig, inte minst mordmysterier, så ”Betty Boo” är en av ett antal fristående deckare av Piñero. Det är en mycket ”argentinsk” bok på flera sätt. Vi får en bild av Buenos Aires med på ena sidan en mondän och lyxig värld, på andra, fattigdom. Det handlar om vänskapsband, heder, sex, arbete och hierarkier, kvinnligt och manligt, religion och kyrkor och mycket annat, behandlat och beskrivet på ett sätt som känns väldigt sydamerikanskt. Med en liten extra krydda av heder och mysticism. Till detta kommer ett speciellt skrivsätt som eliminerar traditionell dialogbehandling. Det är inte så att dialoger inte finns – boken handlar mycket om hur man pratar med varandra. Men Piñero har helt avskaffat nästan allt som traditionellt ramar in dialoger, citationstecken, pratminus (tankestreck), o.s.v. Det är förvirrande till att börja med men efter ett tag så vänjer man sig. Det blir till och med riktigt bra eftersom det blir ett lite annorlunda flyt i texten än om dialogerna skrevs traditionellt. Fast fortfarande lite förvirrande. Men även detta är nog en aspekt av den sydamerikanska litterära traditionen.
I slutändan är det en bok som initialt var lite trög att ta sig in i, men med tiden blev mer och mer spännande. Man byggde upp sympatier för vissa av personerna och avstånd eller motvilja till de andra. En skickligt hopsnickrad spänningsroman.
(ISBN 978-1-908524-533)
–
Kom med på en vinresa till Argentina och Chile, med BKWine!
