Kallocain är givetvis ingen deckare utan en av de stora svenska litterära mästerverken. (Och du läser ju just nu DeckareMM, ”Deckare med mera”.) Kallocain skrevs 1940, just i början på andra världskriget. Men Nazismens despotism och förtryck hade redan varit uppenbar långt innan kriget började.
Det är ett mästerverk av dystopisk framtidsvision, som nog inte fått tillräcklig internationell uppmärksamhet. Den kom efter Huxleys Brave New World (1932), men långt före 1984 (Orwell, 1949) och Fahrenheit 451 (Ray Bradbury, 1953).
Boye hade rest både i Nazityskland och i Sovjetunionen. Idag klingar bokens historia i klanger som får en att tänka på åsiktsförtrycket i Trumps USA, och även i mindre omfattning kanske Sverigedemokraterna, AfD i Tyskland, La France Insoumise och Rassemblement National (f.d. Front National) i Frankrike, liksom andra antidemokratiska och rasistiska kampanjer, där populism or tro på ledaren är viktigare än frihet, öppenhet och sanning. I början på 90-talet trodda man världen var på väg åt rätt håll. Idag är det mer tveksamt.
Året efter boken kom ut tog Karin Boye sitt liv.
Det är ett monument i svensk litteraturhistoria och en tankeställare för nutiden. Historien om varför Boye använt ordet ”kallocain” är onekligen intressant.
(ISBN 91-0-046020-6)
