Leona är brottsutredare vid polisen i Stockholm. En inte lätt person att samarbeta med. En enstöring, överintelligent, men avig till världen, men som ändå har bestämt sig för att passa in i ett normalt liv med jobb, familj, och kanske till och med villa i förorterna. Faktum är att hon har flytt till polisen och normaliteten, från en gravt traumatisk familjesituation som barn.
En dag landar fallet med ”flickrånen” på hennes bord. En sjuårig flicka har klivit in på en bank, alldeles naken, spelat upp en ljudinspelning som tvingar banken att ge henne en stor summa pengar. Hon kliver ut från banken och försvinner spårlöst.
Vem är det? Och hur kunde hon bara försvinna spårlöst? Historien utvecklar sig till en komplicerad historia med barnmisshandel, lögner och bedrägerier, politiska sexköp, spelberoende och korruption.
Detta är Jenny Rognebys debutbok. Hon är själv, precis som huvudpersonen, brottsutredare vid Stockholmspolisen. Hon har stor skrivartalang. Boken är välskriven och fängslande.
Man kan inte undgå att ha viss sympati med polisen Leona som haft en traumatisk uppväxt. Men… Historien blir i längden allt för bisarr. Vändningarna den tar blir allt för märkliga. Det går gång på gång allt för lätt för de skyldiga att slingra sig ur knepiga situationer. Och allra mest, i allra sista kapitlet, det är ju helt befängt att en advokat skulle göra något sådant…
Så vad ska man ge för betyg till det? Det får bli… läs, för den välskrivna texten och för att man hela tiden undrar ”hur ska det gå”, eller läs inte, om du inte gillar konstiga kriminalhistorier.
