Efter ett våldsamt åskväder i Esbjerg hittar man tidigt på morgonen ett lik i en kolhög vid kraftverket i hamnen. Det finns inget som identifierar mannen eller som kan antyda var han kommer ifrån, förutom möjligen en antydan till tatuering på hans brandskadade arm. Det dröjer inte länge förrän ytterligare två lik, mördade, hittas. Nina Portland är en av de poliserna som får hand om fallet. Polisledningen verkar snart tappa entusiasmen eftersom ingen av männen verkar saknad och allt tyder på att det kan vara östeuropeiska kriminella – så varför bry sig?
Men så fungerar inte Nina Portland. Hon gräver vidare, men märker snart att hon själv är förföljd. Det blir en historia som leder vidare både till Tyskland och Turkiet, med rötter tillbaks till Stasi (gamla östtyska säkerhetspolisen), och även sätter Ninas egen familj i fara.
Kolmannen är Jens Henrik Jensens andra bok i trilogin om Nina Portland, en skicklig och envis kvinnlig polis i Esbjerg i Danmark. Jensen blev känd med den mycket framgångsrika trilogin om den före-detta elitmilitären ”Oxen”. Det var en trilogi som blev till fem böcker som var mycket fängslande till att börja med men som på slutet spårade ur en hel del, i min smak.
Jens Henrik Jensen är en stor talang på att skriva, hans språk är elegant, ledigt och naturligt (gratulerar även översättaren Leif Jacobsen). Historien är också intressant och spännande, med både spänning och politiska aspekter (kanske ditsatta för att föra fram ett ”budskap”?).
Men det är för mycket, för mycket text helt enkelt. I långa avsnitt av boken räcker det med att man läser en eller två meningar per sida, man förlorar inget alls på det. Det hade räckt med hälften av de 580 sidorna så hade boken nog blivit dubbelt så bra och både mer spännande och mer fängslande. Det är som om ett av målen med boken vore att få in så mycket text som möjligt, så tyvärr blir det i slutändan en urvattnad historia även om grunden är väldigt bra.
Ett annat irritationsmoment är faktiskt huvudpersonen Nina Portland, enligt boken en av de skickligaste poliserna i organisationen. Men likväl ger hon sig ut på de mes idiotiska egensinniga eskapader och för sin egen organisation bakom ljuset på ett sätt som verkar ganska orimligt. Liksom en del av bifigurerna som, när jag tänker efter, porträtteras som antingen fånga dumbommar eller overkliga schabloner.
I längden blir det långtråkigt så det blir nog inte tredje delen av trilogin för mig (eller kommer den att sträckas ut till fem volymer även denna trilogi?). Men för den som gillar tjocka böcker med mycket text är den kanske läsvärd.
(ISBN 978-91-7795-322-7)
