Elias Ferreira Krantz, kallad Profeten, förlorade sin pappa i ett bombdåd på Balkan. Det var, med största sannolikhet, något som orsakades av pappans efterforskningar angående en svensk mångmiljardär och vapenindustrialist och dennes affärer tillsammans med ledande politiker i socialdemokratiska partiet. Elias drabbades själv sedan av en ”olycka”, när han började rota i pappans död, och en hjärntumörsoperation som gjorde att han efter operationen fick ett helt annat utseende. Detta gjorde att han obemärkt kunnat infiltrera sig i vapenhandlarens närmaste omgivning. (Allt detta i de två tidigare böckerna i serien.)
Profeten lockas till San Remo för att träffa en person som sägs ha viktig information om pappans död. Bara några minuter efter att Elias träffat personen, men utan att Elias egentligen fått någon användbar information, hittas uppgiftslämnaren död. Har han hoppat från en klippavsats på eget bevåg, eller har han kastats ut? Samtidigt som kroppen hittas blir Elias bortrövad av två maskerade män. Dessa visar sig tillhöra franska hemliga polisen, som på detta sätt vill erbjuda honom ett specialuppdrag rörande vapenhandlaren. Kanske en gemensam fiende. Eller inte.
En superhemlig avdelning av den svenska hemliga polisen har följt efter Elias – han har samarbetat med svenska polisen i en utredning om vapenhandeln – men de superhemligaste tappar helt plötsligt spåret av Elias. Snuvade.
Är profetens uppdrag något som kommer att leda till hans egen död? Eller kommer det att leda fram till pappans mördare?
Profetens sista död är tredje och sista delen i Håkan Östlundhs trilogi om ”Profeten”. Håkan Östlundh är en skicklig skribent, prosan flyter fint och personbeskrivningarna är i de flesta fall välkonstruerade. Men det blir ändå inte en bok som helt och hållet gör mig entusiastisk. ”Någon rättvisa kan man ändå inte kalla det. Inget kommer fram i ljuset” är en av fraserna i slutet av boken och något sådant känner man också när man läst färdigt.
Det är en på många sätt spännande bok och mycket välskriven. Men historien sträcker sig över tre volymer, som inte var och en kan stå på egna ben, man måste läsa alla. Och ändå så blir det ett mycket otillfredsställande slut. Trilogin som helhet ger jag nu betyget läs inte, den slutar med en stor frustration för läsaren, men om man inte bryr sig om sådant så är den kanske bra. Och tredje volymen enskilt får ett knappt läs, men för att den ska vara värd att läsa behöver man ha läst de föregående. Ytterligare något som gör mig mindre entusiastisk är att det är en bok av sorten ”extra allt”. Hemliga poliser. Hemligare avdelningar av hemliga polisen. Flera olika länders hemliga poliser. Superrika vapenhandlare. Oövervinnerliga våldsmän. Korruption och lurendrejeri. Det är väl bara kärnvapenhot som saknas. Eller var det med också?
(ISBN 978 91 7795 468 2)
