Anna Magnusson är en framgångsrik åklagare i en mellanstor stad i södra Sverige (relativt sett). Hon får ett samtal från sin mormor i Kautokeino. Mormor ber henne att komma upp till byn och hjälpa sin kusin, Nils Mattis. Nils Mattis har blivit anklagad och åtalad för våldtäkt.
Kautokeino ligger allra längst upp i nordligaste Norge, i höjd med Treriksröset. Annas mamma flyttade (eller flydde) därifrån som ung och Anna är uppvuxen i Stockholm, 140 mil söder ut, och har nästan aldrig varit tillbaks i Kautokeino.
Men när Anna kommer dit, som hon blev ombedd, förstår hon inte riktigt vad som pågår. Nils Mattis vägrar i stort sett att prata med henne och ingen annan är särskilt benägen att berätta något heller om fallet. När hon ändå börjar utreda vad som har hänt visar det sig att det är ännu värre än vad det verkade. Och det blir ju inte bättre av att hon själv utsätts för mordförsök och att en annan person mördas.
”Kautokeino, en blodig kniv” är Lars Petterssons debutbok (2012). Det är en strålande debut. Jag upptäckte honom genom en av hans senare böcker, Mörkertid (tidigare recenserad). Själva kriminalhistorien i boken är kanske inte världens bästa, men det är inte tack vare den jag uppskattar boken.
Huvudpersonen, så att säga, i boken är landet här uppe i nordligaste norr. De öppna vidderna som blir till en kritvit lysande öken om det vill sig illa. Dagar med minus trettio grader, som knappt verkar bekomma någon; även om det kan bli livsfarligt om du råkar få motorstopp. Den knapphändiga (?) sociala samvaron som finns här. Och det märkligaste av allt, att folk lever här uppe och lever som de gör.
Allt detta och mycket mer beskrivs på ett plågsamt levande sätt. Det är en surrealistisk värld som man knappt kan tro att den finns. Men den gör nog det. Så jag kan stå ut med lite tillkortakommanden i själva kriminalhistorien. En fascinerande bok. En läs absolut.
(ISBN: 9789170377136)