Oxen har funnit sig tillrätta som hjälpreda på en liten fiskodling på Jylland. Men han är inte naiv, han vet att han har fiender som vill hitta honom så han bygger sig en skyddsbarriär. Tack vare det undviker han att fastna i nätet när de som jagar honom kommer.
Detta är del två i trilogin om Niels Oxen, “Danmarks högst dekorerade soldat”, som valt att leva ett liv som enstöring, långt bort från allt och alla. I första delen blir han inblandad i en mordhistoria, först som misstänkt, sedan som hjälp till att reda ut brottet. Några högt uppsatta politiker, och kanske polismän, är inblandade och Oxen kom ut ur äventyret med någon sorts bevismaterial som nu är hans livförsäkring.
I Mörkermännen blir en fridsam konstkurator mördad. Han hade ansvaret för att sköta om det slott på landsbygden där ett av morden i ”De hängda hundarna” (del 1) skedde. Det verkar helt oförklarligt varför han mördats. Men länken till Oxen finns där. Oxen tvingas fly för att rädda sitt liv och får leva ur hand i mun utan resurser och utan identitet. Tillslut lyckas hans gamla samarbetspartner från säkerhetspolisen hitta honom, men är det för att få hans hjälp eller är det för att slutligen eliminera honom?
Liksom ”De hängda hundarna” (del 1) är boken fängslande och i högt tempo. Jens Henrik Jensen skriver skickligt och bygger upp spänningen med talang. Kanske tätnar mystiken lite för mycket kring den övergripande intrigen (med lite absurda politiska vinklingar), men utan tvivel har Danmark fått en ny mästare på deckare. Även denna bok får betyget läs absolut, liksom del 1. Mörkermännen, del 2 i serien om Oxen.
