Holger Munch är en veteran i norska poliskåren. Mia Krüger däremot är en ung polis som anklagar sig själv för sin systers död och som överväger att ta sitt eget liv för att få återförenas med sin syster, vars död hon anklagar sig själv för. Å andra sidan är Krüger kanske den mest skarpsynta och mest intelligenta polis som Norge haft. Lyckligtvis är Munch en av de få som Krüger kan samarbeta med.
En ung flicka hittas mördad i skogen. Hon ligger på en bädd av fjädrar, med armarna utsträckta som i ett kors. Det visar sig att flicka bara fått djurfoder att äta de sista dagarna i hennes liv. Hon kommer från ett hem för föräldralösa ungdomar. Vad är det för ritual det handlar om? Och vad är motivet till mordet? Polisen blir kontaktad av en person som säger sig ha hittat video på mörka ställen på internet som kan kasta ljus över mysteriet.
Men hjälper det?
Det är den norske författaren Samuel Bjørks andra bok om Holger Munch och Mia Krüger. Bjørk skriver mycket bra och intrigen byggs effektivt upp kring ett mystiskt tema som just har med ugglor att göra. En talangfull författare.
Men, som i många skandinaviska deckare, måste man tydligen ta till ett gott mått av elände och neuroser, för att citera förlaget: ”[Mia Krüger] drömmer fortfarande om sin döda tvillingsyster Sigrid och kämpar alltjämt med sina självmordstankar och sitt beroende av piller och alkohol. Även Holger Munch har det problematiskt i privatlivet. Han har svårt att släppa tankarna på sin ex-fru. Men också hans dotter Miriam är inne i en livskris.”
Det blir för mycket sådant och blir dystert och eländigt och tillför inget till historien. Men trots det, en bok värd att läsa. Är det verkligen så att skandinaviska deckare måste ha allt detta elände i personskildringarna? Är det ett arv av Bergman?
3 Responses
Jag har inte läst denna, men det är en intressant observation om psykologiskt elände och när jag tänker efter har du förstås rätt. Eller är vi – eller tror vi bara att alla andra är – till de grader neurotiska i Skandinavien.
Ja, säg det. Jag tycker bara att det är ganska markerat i Skandinaviska deckare. Kanske mest svenska och norska.
(Teknisk fysik…. jag oxo 😉 )