Sofia och Wilma kom lite av en slump till föredraget om ViaTerra. Ingen av dem var väl särskilt imponerad, men Oswald som var föredragshållare hade ju ändå en stark utstrålning. Sofia blev inbjuden till gruppens slott på en avlägsen ö, för att låta henne se lite mer av hur gruppen fungerade.
ViaTerra sade sig ha svaren på många av livets frågor, visserligen en knäpp idé, men det kunde ju inte skada att åka dit och titta. Man blev ju ändå inbjuden.
Besöket utvecklar sig inte som Sofia tänkt sig. Eller i själva verket, Sofia hade nog inte tänkt så mycket alls. Det förvandlas till en mardröm fortare än hon kunde tro.
Det är en historia om hur människor kan bli fast i en sekt och inte klara av, eller inte vilja, ta sig därifrån.
Det är en besynnerlig historia där man ofta frågar sig ”kan verkligen människor vara så naiva och lättledde”, eller ”inte kan någon vara så förslagen och ond i verkligheten”.
Men de frågorna får en annan dimension när man läser efterordet och får veta att författaren, Mariette Lindstein, själv upplevt Scientolog-”kyrkan” inifrån. Efter att ha varit fast där i 24 år lyckades hon slå sig fri.
Det är en underlig och skrämmande bok, men det hade kanske varit ännu intressantare att läsa en självbiografi av Mariette Lindstein.
