Tassby är en liten, liten ort i Dalarna. Där bor bland andra Liss-Kulla, Lennart, Sören, Lars-Inge och Lars-Inges hund Ziggy. Micke, Liss-Kullas ena son bor i Stockholm och driver en reklambyrå. Andreas, den andra sonen, bor i Luleå, hankar sig fram med att köra taxi och känner sig vara ett förbisett geni och misslyckad. Elin bor också i Luleå, ensamstående mor med sonen Elliot. En dag när Lars-Inge är ute med Ziggy i skogen ser han en avhuggen hand vid en bäck. Tror han. En annan dag träffar han på den unge snygge Magnus som tydligen bor i en övergiven lada i skogen. Men Lars-Inge är sjuk, mycket sjuk. Tvärs över viken ligger en gammal övergiven herrgård där hans mammas konstnärsvän en gång bodde, innan han dog i cancer. Men nu har lamporna mystiskt tänts igen i det stora huset. Plötsligt en dag försvinner Elliot.
Isberg är Niklas Turner Olovzons debutroman, den första i ”Doldasviten”. Turner Olovzon skriver onekligen bra. Hans prosa flyter fin och miljöbeskrivningarna gör att man känner sig hemma i landskapet. På omslaget av boken står det en recensionskommentar: ”Niklas Turner Olovzon bygger långsamt och skickligt upp spänningen”. Skickligt, jo. Och ja, onekligen långsamt. Det tar 450 sidor innan det börjar bli lite spännande. Lite väl långsamt. Om beskrivningen ovan verkar lite osammanhängande eller förvirrad så stämmer det överens med historien.
Det är ett stort och varierat persongalleri i boken, men ett mycket dystert galleri. I stor sett alla är knäppa eller elaka eller enfaldiga eller sjuka på ett eller annat sätt. Och småsinta. Det blir i slutändan en dyster och långsam bok. De flesta böcker mår bra av att ha i alla fall någon som har en lite positiv personlighet. Behöver inte vara någon tjusig hjälte, men i alla fall en personlighet som man kan ha viss sympati för. Men här finns inte det. Ingen är egentligen sympatisk, ingen har ett särskilt positivt stråk. Den kan knappast rubriceras som deckare eller thriller (inget detektivande och inte mycket spänning). Förvisso förekommer det en del kriminalitet, så visst kan man kalla det kriminalroman om man vill. Det är dystert, eländigt, ångestfyllt och missanpassat rakt igenom. Det lär vara första delen i en trilogi. Det blir ett långt arbete att ta sig igenom den i så fall. Fast uppenbarligen har andra gillat Isberg. Den har vunnit något som kallas ”Crimetime Award” 2023.
(ISBN 978-91-8066-173-7)
