Det är våldsamma kravaller i Köpenhamn. Man ska riva ett ungdomshus och gatukravaller, bilbränder, och upplopp mot polisen blir resultatet. Samtidigt hittar man en mördad man, som ser ut som en av demonstranterna. Vissa saker pekar på att han mördats av en polis. Kommer det att bli katastroftillstånd i Köpenhamn?
Axel Sten är polisen som får hand om mordutredningen, trots att han är på gränsen till att bli utkastad ur poliskåren på grund av sitt besvärliga beteende.
Oro är spännande redan från första sida. Boken har ett bra tempo som gör att man drivs med i historien och vill läsa nästa och nästa och nästa sida. Ett medryckande välskrivet språk och i sin helhet trovärdiga personbeskrivningar gör boken verklig och lättläst. Dessutom saknar den personliga neuroser (nästan), obegripliga tillbakablickar (”flash-backs”?) som gör den röda tråden svårföljd, politisk propaganda som trycks ner i halsen på läsaren, 100 inledande sidor som man tvingas igenom innan något händer och annat. Och den handlar heller inte om kvinnomisshandel eller människohandel. Eller liknande, som nu är legio i svenska moderna deckare. Dessutom, och lika ovanligt idag, är den spännande intill sista sidan.
Den bästa kriminalroman jag läst på länge, långt bättre än de flesta svenska nya eller gamla deckare.
Rekommenderas.
