Joe gör en god gärning, tycker han, när han befriar världen från några onödiga personer. Kanske en städinsats? Joe är alltid ett steg före polisen, som kallar honom The Christchurch Carver, en seriemördare. Hur kan det vara möjligt? Polisen har inga spår alls. Hur kan det vara möjligt?
Mördaren har inte brytt sig om att vara särskilt försiktig med spår. Joes favoritverktyg är kniv. Hans far tog livet av sig. Eller gjorde han inte det? Hans mor tror att Joe är homosexuell, men ser till att han varje måndag kommer och äter köttfärslimpa.
Joe fortsätter sin ensamma nattliga verksamhet tills den kväll han går ut på en bar för att hitta ett nytt offer, som blir en kvinna som heter Melissa. Den hänförande vackra Melissa dricker många drinkar som Joe bjuder på, men kvällen slutar inte alls som Joe tänkt sig. Verkligen inte alls. Melissa vet mer än vad Joe kunde ana.
The Cleaner är en av dessa märkliga böcker som huvudsakligen är skriven i jag-form. Vi får oss allt serverat av Joe själv, med hans tankar och resonemang. Med hans syn på världen. Det är en märklig balansakt som lever i gränslandet mellan vansinne och slughet. Men det fungerar bra och är skickligt skrivet.
Det är inte en bok för den som är känslig för grafiska beskrivningar och olika sorters våld och fysiska obehagligheter (som i och för sig sällan går över styr, som kan hända i vissa böcker). Men det är en historia som hela tiden driver vidare, med överraskningar och spänning.
Paul Cleave är en författare från Nya Zeeland, som fick vänta länge på att få denna bok publicerad, men som sedan har blivit en internationellt hyllad författare. Hela historien utspelar sig i den lilla staden Christchurch på östra kusten på Nya Zeelands Sydö. Fast det blir dock inte mycket miljöskildringar i boken.
Det är den första bok som jag läser av Paul Cleave och den får mig att vilja läsa mer av honom. För den som inte har något emot grafiskt våld är det nog en läs absolut, men för mig blev det ibland lite för mycket så jag nöjer mig med läs.
