Det kalla kriget är slut. Berlinmuren har fallit. George Smiley är nästan pensionerad, nästan men inte riktigt. Ned, som varit aktiv själv en gång i tiden i det Brittiska spionnätverket världen över, har numera en tillbakadragen tjänst som utbildare av nya personer i underrättelseväsendet. Han bjuder in George smiley till en middag med alla sina färska elever, en middag som drar ut på tiden. George Smiley är full av berättelser.
Det får Ned att tänka tillbaks på sin egen inte alltid lyckade karriär. Till exempel när han var stationerad i Wien och fick ansvaret för en av de viktigaste spionkällorna in i Öststaterna. Eller kanske var han bara en bluff? Eller när Ned var stationerad i Hamburg och planerade en ”exfiltrering” från en baltstat. Men det gick inte riktigt som tänkt.
Finns det ett större namn än John le Carré inom spionlitteraturen? The Secret Pilgrim (”I sanningens tjänst” i svensk översättning) skrev han alltså när vissa spådde slutet för spionromanerna. Så blev det förstås inte. Men kanske kan man ana något sökande efter ”vad ska man skriva nu?” efter att ”Öststaterna” fallit.
Resultatet blev snarast vad man kan likna vid en novellsamling. Boken är en serie berättelser om Neds olika posteringar, ibland med en viss koppling mellan de olika historierna. Men det är inte en roman som skulle bringa författaren berömmelse i sig. Stämningen och miljöerna är säkerligen lika udda som i le Carrés andra böcker. Lågmält, brittiskt, ganska dystert. Men i längden blir det långtråkigt. En bok som man läser just därför att det är en John le Carré.
(ISBN-10: 0340552050, ISBN-13: 978-0340552056)
