Jerry Grey, huvudpersonen, är en deckarförfattare. Eller egentligen, en före detta deckarförfattare. Han är 49 år gammal men har blivit diagnostiserad med Alzheimer. Han har skrivit tolv framgångsrika kriminalromaner. Men är de verkligen romaner? Jerry säger – ibland – att det i själva verket är sanna historier. Ingen tror på honom, och inte ens han själv för det mesta.
Men är det kanske sant?
Är det han som begått alla morden?
Det här är nog den kusligaste bok jag läst. Inte därför att mordhistorierna, av vilka det är flera, är kusliga, utan därför att det är en beskrivning av hur huvudpersoner långsamt tappar greppet om verkligheten. Eller snarare, förlorar förmågan att veta vad som är verklighet och vad som är fiktion. Boken är skriven i jag-form där jaget är Jerry, som sjunker allt djupare in i Alzheimers grepp.
Det är en verkligt skrämmande bok i det att den känns verkligen trovärdig, kanske inte själva mordhistorierna, men hur sjukdomen långsamt men obevekligt vinner. En riktigt obehaglig insikt i hur denna sjukdom kan te sig, kryddat med mord och försåt.
Paul Cleave är en Nyzeeländsk författare som redan tidigare skrivit några ruskiga böcker: The Killing Hour och The Cleaner. De tidigare böckerna har innehållit en hel del obehagligt våld. I den här boken är det obehagliga helt och hållet psykologiskt. Paul Cleaves böcker är annorlunda det mesta annat i genren och mycket skickligt konstruerade. Inte minst slutet är riktig ruskigt i den här boken, även om det inte är ett typ av slut som jag egentligen tycker om.
Det blir läs absolut under förutsättning att man inte är allt för känsligt för insikten i Alzheimer.
(ISBN-10: 9781473664227, ISBN-13: 978-1473664227, jag tror inte den finns översatt till svenska)
