Ingen läsare av Del två i serien om Niels Oxen trodde nog på allvar att ”Oxen” dött i båtexplosionen som den boken avslutas med. I ”Den frusna elden” vaknar han till liv, mirakulöst räddad av en svensk läkare på en ö i kustbandet. Men i Danmark tror man att han försvann i explosionen på båten.
Han var jagad av de kriminella som ville eliminera honom för gott, och trodde att de lyckats, men han var också jagad av danska rättsväsendet som vill gripa honom för mord. Med andra ord, ingen chans att komma tillbaks till Danmark obemärkt.
Hans före detta samarbetspartner från danska säkerhetstjänsten har blivit utsparkad ur polisen och kan med nöd och näppe behålla ett jobb som hotellstäderska, också en förtjänst av de som försökte mörda Oxen. Maktens män (eller kvinnor), Danehof, som arbetar för att återskapa Danmarks storhetstid med hjälp av kontakter och medhjälpare både bland danska toppolitiker och i polisväsendet.
Återigen en mycket välskriven spänningsroman av Jens Henrik Jensen som befäster sin plats som en av dansmarks skickligaste deckarförfattare. Även om Oxen är en besvärlig person kan man inte undvika att fästa sig vid hans karaktär och hans kam för rättvisa, både för sig själv och framför allt för andra.
Men i denna bok, del tre i serien om Oxen (efter ”De hängda hundarna” och ”Mörkermännen”), når dock inte Jensen riktigt upp till storheten i de två första böckerna (framför allt den allra första). Här blir det lite för mycket politisk konspiration, maktens män och kvinnor som vill (eller redan har) ta makten över landet. Det blir lite för märkligt och overkligt tyvärr. Och inte hjälper det att slutet i boken känns mycket otillfredsställande och ofärdigt.
Kanske har det att göra med att det faktiskt blivit en del fyra i ”trilogin” och att Jensen behövde något att fortsätta historien med.
I vilket fall blir det inte mer än ett drygt ”läs” för denna bok. Men har man läst de två tidigare så läser man självklart även denna. Den frusna elden, del 3 i serien om Oxen.
