Lisbeth Salander sitter på ett högsäkerhetsfängelset Flodberga. Hon har helt enkelt vägrat att försvara sig för det hon har anklagats för. I en cell intill sitter Faria Kazi från Bangladesh, som varje dag terroriseras av Benito, den jättelika kvinna som regerar bland fångarna. När Mikael Blomkvist besöker Lisbet ber hon honom att ta en titt på Leo Mannheimer. Mikael begriper inte varför och Lisbet vägrar att förklara.
Mannheimer är en av storägarna i ett av Sveriges mäktigaste finansbolag. Hans efterforskningar leder honom så småningom till ”Registret”, en enhet inom svenska vården som det egentligen inte finns ett enda officiellt spår av. På en konsert som Mikael besöker visar det sig att Mannheimer helt plötsligt är högerhänt i stället för vänsterhänt. Men vad har detta med Lisbeth att göra?
Att skriva efterföljare till en av svenska deckarhistoriens bästa trilogier – Millenium av Stieg Larsson – kan inte vara lätt. Och det visar sig också i den här boken, den andra uppföljare skriven av David Lagercrantz. Den når på inget sätt upp till den nivå som Stieg Larssons tre deckare hade. Dialogen är i många delar ansträngd och styltad (vanlig i en viss kategori deckare) och historien känns väl mycket artificiell. Det är många lösa trådar som inte når någon vart. Och spänningen i Lisbet Salanders roll saknas, inte minst därför att hon i denna bok är en bifigur.
Men visst, det är otacksamt att bli efterföljare till ett deckarunder. Och trots det är den väl underhållande, speciellt om man har läst de tidigare böckerna. Fast när man kommen till mitten börjar tänka ”nu får jag läsa lite fortare”, inte för att det är så spännande (den är ”okej” spännande) utan för att man vill komma till slutet…
Med andra ord: läs om man läst de tidigare böckerna, läs inte om man inte har det. Det ska dock tydligen bli ytterligare en bok i serien.
(ISBN, 9789113085050)
