Serien med böcker om den kverulerande poliskommissarien Carl Mørck, som fått sig en alldeles egen avdelning, Avdelning Q, i källaren av polishuset, med sina udda medhjälpare Assad och Rose, har blivit en fantastisk succé. Detta är bok nummer sex i serien.
Carl Mørck får ett telefonsamtal från en snart pensionerad polis på Bornholm. Han vill ha hjälp med ett tjugo år gammalt fall. Mørk avfärdar honom men när Bornholmspolisen dagen efter mördas på sin egen avskedsfest känner sig Mørk trots allt tvungen att börja utreda de nu två mysterierna.
Det blir en historia som leder långt tillbaks i tiden, till när den unga flickan en gång mördades. Eller var det inte mord? Och till nutiden, till en underlig soldyrkande sekt på Öland.
Kanske är det en oundviklig utveckling? Kanske är det inbillning? Men många serier av deckarromaner är strålande i början men tappar udden efter ett antal böcker. Eller kanske blir man själv som läsare bara mer krävande och känner inte längre nyhetens behag?
Några av de första böckerna om Carl Mørk och Avdelning Q var strålande. Den här är bra, spännande, läsvärd, men når inte upp till samma nivå. (En annan bok, som inte är i serien om Avdelning Q, kan också varmt rekommenderas: Alfabetshuset. Liksom speciellt de första Q-böckerna och Journal 64.)
