William Wisting är polis. En dag får han ett anonymt brev i brevlådan. Det enda som står i på pappersarket i kuvertet är ”12-1569/99”. Det följs av flera anonyma brev med endast korta och märkliga meddelanden. Wisting känner igen sifferkombinationen som ett ärendenummer från 1999. Han har visserligen semester, men blir nyfiken på vad det hela handlar om. Det visar sig att det är ett mordfall. En ung kvinna blev våldtagen och mördad. Hennes före detta pojkvän blev dömd för mordet. Ett tämligen enkelt och klart domslut. Så vad handlar detta om?
När Wisting börjar gräva lite i fallet för att stilla sin nyfikenhet snubblar han över några ”röda trådar” (alarm när någon accessar något de inte har rätt att se) i polisens informationssystem. Han gör sökningar i registren som han inte har behörighet till. Alarmklockor börjar ringa och hade han nu inte redan varit på semester så hade han nog blivit avstängd. Han blir utelåst från systemen och avdelningen för polisens interna utredningar börja intressera sig för vad som försiggår.
Ärende 1569 uppges vara den sista boken i serien om alltså fyra böcker om William Wisting på norska polisens avdelning för ”kalla fall”. I den här boken kommer Horst tillbaks till nivån i den första Wisting-boken, och kanske till och med lite mer. Det är en finurligt uttänkt machiavellisk historia som faktiskt fungerar bra. Boken har trovärdiga personer och dialoger som är realistiska (miljöbeskrivningarna är dock fåtaliga). I den här boken spelar dottern Line, en journalist, en ganska tillbakadragen roll, vilket är bra. I några av de tidigare böckerna har samspelet mellan pappa-polis och dottern-journalist blivit lite för artificiellt. En liten svaghet är, tycker jag, upplösningen som kanske blir lite väl lättköpt och enkel. Men likväl mycket läsvärd.
(ISBN 978-91-46-24026-6)
