Sophie Brinkmann har på grund av olyckliga omständigheter kommit i centrum av kriget mellan tre brottssyndikat, ett svenskt, lett av hennes älskare Hektor Guzman, ett tyskt och ett colombianskt. Hennes son har blivit kidnappad och utnyttjas som gisslan.
Hon jagas av poliser, som själva gjort sig stora pengar på utpressning av skurkarna. Hennes barndomsförälskelse Jens, som är en vapensmugglare, och en rysk yrkesmördare har kommit till hennes hjälp för att reda ut situationen.
Ja, det händer mycket i den här boken, kanske allt för mycket. Det är tidvis svårt att komma ihåg på vilken sida de olika skurkarna står.
Boken är välskriven (utan flåshurtighet, eller – allt för mycket – familjeneuroser, som ibland förekommer i svenska deckare) och onekligen mycket spännande.
Men…. det blir i längden allt för mycket grovt våld, ett oräkneligt antal brutala mord. En slakteriföljetong utan like. Det blir också lite väl mycket högtravande filosoferande om ont och gott, inte minst av de två tonårspojkarna.
Ett annat aber är att detta är tredje boken i en trilogi (del två recenserad här) och har man inte läst de två första böckerna så är det nog svårt att förstå vem som är vem och vad det handlar om. Jag tycker nog att en bok av den här typen bör stå på egna ben.
Så i sammanfattning, en författare med en talang men som förhoppningsvis kan göra ännu bättre i framtiden. Därför inte toppoäng.
