Våld, mord, droger, syndikatbaroner, barnsoldater, men ändå lågmält bra — Getting Warmer, av Alan Carter | deckare bokrecension

Getting Warmer, av Alan Carter

Cato Kwong heter egentligen Philip i förnamn. Men alla kallar honom Cato, efter kommissarie Clouseaus assistent Cato. Cato Kwong är polis i den lilla kuststaden Fremantle i Australiens sydvästra hörn. Cato är polisk och av kinesiskt ursprung.

Gordon Wellard är en genomrutten person ända sedan sin ungdom. Men nu sitter han i fängelse. Kvinnomisshandlare. Småtjyv. Och mördare. Men han klarade sig från att åka fast fram till dess att han dömdes för mord på en av hans flickvänners döttrar. Hur kunde han klara sig så länge? Han är inte bara elak, men även ganska dum. Hade han någon beskyddare inom polisen som såg till att han inte åkte dit? Eftersom han ändå är dömd för mord, och det inte kan bli värre, så har han lovat att visa polisen till platsen för ytterligare ett lik, en annan före detta flickväns försvunna dotter, för att lösa det 15 år gamla mysteriet med hennes försvinnande. Men polisen hittar inget flicklik. Däremot hittar man en nedgrävd gris som blivit grymt (!) misshandlad med en spikpistol.

På en nattklubb hittar man samtidigt en död man. Halsen avskuren. Men det märkliga är att liket sitter inne på en av toaletterna innanför en stängd dörr. Nattklubben besöktes samma kväll av Jimmy Tran, även han av kinesiskt ursprung. Jimmy är känd som ledare av ett stadens två kriminella gäng, knarksmuggling, langning, utpressning med mera i bagaget. Men alltid utan att någonsin kunna kopplats till ett brott. Inte heller till liket på toaletten verkar det finnas någon koppling.

Cato och hans kollega Lara Sumich får ta hand om de två sakerna. Saken kompliceras när Cato blir knivhuggen av en före detta barnsoldat från Kongo, och av att liket på toaletten visar sig vara en polis som arbetat ”under-cover”.

Getting Warmer är Alan Carters andra bok om Cato Kwong. Kwong är en sympatisk och intelligent polis men som ändå råkar ut för eländigheter. Kanske beror det på hans brist på ambition, eller på otur. Getting Warmer är en finurligt uttänkt historia där flera olika historier vävas samman. Till slut förstår man hur allt passar ihop. Kanske låter sammanfattningen ovan lite komisk, men så är det inte. Cato själv är en trovärdig person och miljöbeskrivningarna och dialogen är mycket välskriven. Carter är en mycket skicklig novellist.

Där det kanske brister lite är att det är lite väl mycket poliser som verkar ha svårt att hålla reda på svart och vitt, veta skillnad mellan rätt och fel. Kan det finnas så många tveksamma (ruttna?) ”äpplen” i en poliskår? Men boken är mycket välskriven, om än inte på samma nivå som hans debutnovell, Prime Cut, och inte heller boken han skrivit som utspelar sig på Nya Zeeland, The Marlborough Man. Även om historien låter våldsam så är det alls inga groteska våldsorgier som ibland förekommer i vissa deckare (inte minst i Norden). Så det blir ett läs.

(ISBN-10: 178243285X, ISBN-13: 978-1782432852)

Deckarbloggens stjärnor:
3/5

Dela denna recension:

Deckarbloggen på Facebook:

Dela detta:

Deckarbloggen på Facebook:

Getting Warmer, av Alan Carter
Getting Warmer, av Alan Carter

Skribent:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Uppföljning:

Skicka mig ett mail när det kommer en ny kommentar. Du kan också prenumerera på kommentarer utan att själv skriva en kommentar.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Annat som kanske kan intressera dig