Grymheter försvinner och glöms aldrig, de kommer igen och slår tillbaks — The Puppet Show, av M.W. Craven | deckarrecension

The Puppet Show, av M.W. Craven

En man hittas död mitt i en ”stencirkel” från forntiden i det annars så pittoreska Lake Distrikt i norra England. Men han är inte bara död. Han är dessutom korsfäst, bränd och stympad. Det visar sig vara det tredje mordet som gått till på det sättet. Polisen tror att det är en galen seriemördare. Men det finns inte tillstymmelsen till spår på brottsplatserna. Allt är så noga gjort och med en sådan detaljkännedom om vilka spår som en mördare kan lämna, så det verkar mer som det är en mycket intelligent och planerande mördare som är på gång.

Washington Poe är en särskild utredningspolis, enastående skicklig just i mordutredningar, men han är suspenderad på grund av ”oegentligheter” i en tidigare utredning som han ledde, en utredning som ledde till att den misstänkte i sin tur mördades. Berodde det på Poe?

Men när man i det tredje brännmordet hittar spår som direkt pekar mot Poe så kallas han åter in i tjänst. Det är inte spår som pekar på att Poe är inblandad, utan snarare mot att han kan vara nästa offer.

The Puppet Show (”Brännaren” på svenska, en titel som inte har samma underton av ledtrådar som originalets titel) är den första boken av M. W. Craven (Mike W Craven) om Washington Poe, men dock inte hans första deckare. Han har tidigare skrivit två böcker om polisen Avison Fluke. Det är en fascinerande och fängslande bok. Den tar oss med till ett ödsligt och historiskt landskap som passar bra för den grymma historia som är bakgrunden till morden, för visst är det inte en galen seriemördare. Visst är det inte slumpen som kommer med döden. Kanske finns det till och med rim och reson och rättvisa i historien? Kanske.

Craven introducerar också en fin samling personer i boken, Washington Poe i första hand, en egensinnig, men intelligent och godhjärtad enstöring, Flynn, som tidigare var hans underställda och nu istället är hans chef, en roll som hon har stor talang för och som fungerar bra tillsammans med Poe. Och inte minst Tilly Bradshaw, som i vissa skeden får mig att tänka på Lisbet Salander. Båda är extremt intelligenta och kan allt om cybervärlden. Men där Salander är försigkommen, arrogant och ibland grym, är Tilly Bradshaw blyg, ovan vid världen och lite socialt tafatt. Men det händer mycket under bokens gång. En ärkebiskop som är ödmjuk och öppenhjärtlig. Och många fler.

Det som stör en del är att boken inleds med en ganska grotesk beskrivning av ett av morden. Det känns onödigt. Man kan hoppa över det om man vill. Det blir lyckligtvis inte mer av den sortens gruvliga detaljer i boken. Jag ser fram emot att läsa mer om Poe, Tilly och andra. En aning hjälpt av nyhetens behag och glädjen att hitta en ny bra författare blir det utan tvekan läs absolut.

(ISBN-10: 1472127455, ISBN-13: 978-1472127457, svenska: ISBN: 9789178938308)

Deckarbloggens stjärnor:
5/5

Dela denna recension:

Deckarbloggen på Facebook:

Dela detta:

Deckarbloggen på Facebook:

The Puppet Show, av M.W. Craven
The Puppet Show, av M.W. Craven

Skribent:

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Uppföljning:

Skicka mig ett mail när det kommer en ny kommentar. Du kan också prenumerera på kommentarer utan att själv skriva en kommentar.

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

Annat som kanske kan intressera dig